Så mycket falskhet bor de här...
Jag var för någa veckor sedan med och hjälpte två studenter med en studie dom höll på me.
Graviditet/förlossnings depression.
De hela tog en timme. Dom ställde MASSA frågor. Och de innebar att jag från början till slut fick berätta om min depression ja hade med Sigge.
Hur jag mådde. Vad jag fick för hjälp. Hir omgivningen reagerade osv.
De va jätte tungt att återgå till hur jag mådde då. Fick tillbaka massa minnen.
Men de som gör mig så jäävla förbannad är hur vissa människor tog de hela. Jag va rätt öppen med hur jag mådde under en tid. Endå fick jag "stämpeln" som jobbig. Och att jag bara gnällde på mitt barn och min situation.
T om av dom som kallade sig mina vänner i en mamma grupp jag var med i fick jag höra. Eller ja på omvägar kom de fram vad dom pratat om!
De tog hårt på mig. Att folk dömde mig så.
Men.
Jag är så otroligt tacksam över allt stöd jag fick utav min Carro och min gamla kollega Lena! Att jag fick prata me er och få ert stöd betydde oerhört mkt för mig!
Jag är så otroligt glad att jag slapp denn jävla depressionen nu med alfred! Jag får vara lycklig. Och njuta av den första tiden.
Men en sak ska ni veta, ni som dömde mig så. Ni kan aldrig veta hur dåligt jag mådde. Och att leva me den ångesten nu att man en gång önskade livet ur sin egen son går inte att beskriva!
Så ta reda på fakta först innan ni dömer någon överhuvdtaget nästa gång!
Tack Lena och Carro för att ni stod ut med mig :)
Avtryck
Trackback
