Förlossningen med Alfred 13/1-2014

 
 
De är rätt faschinerande egentligen hur en kropp fungerar. Under flera veckors tid har ja tvingat min kropp att hålla i gång med städning, lek med sigge, spring i trappor, sex osv.. allt för att allt skulle komma igång. men neej då, inget hände!
 
Sen i söndags, då kände jag bara hur min kropp skrek att "idag ska jag ligga på soffan och sova och bara vara hemma" . Trots att jag hade sovit bra på natten mot söndagen och gick upp kl 11 så var jag såå trött. Och inte en enda värk eller ont i magen.
Jag låg iaf mer eller mindre på soffan hela dagen.
 
 
Natten till måndagen sov jag rätt kasst. Kroppen va som orolig på nåt sätt...
 
Kl 04:22 vaknade jag av att nånting rann mellan bena. Min första tanke va att de va flytningar då jag haft väldiga sådana nu i slutet. Men neeej de va för mkt för att va de slog de mig sen. Så då var de bara att inse att vattnet hade gått.
jag gick upp, de fortsatte sippra.
ringde stoffe och berättade, han va på jobbet.
Ringde och väckte Ida så hon fick komma och passa Sigge. Vilket hon så klart gjorde.
 
Men när ja ringde fölossningen så fick jag veta att dom endå inte kollar mig så länge jag inte har värkar, så de va ju bara att vänta på att dessa värkar skulle komma.
Och ja, vid 6 tiden kom dom, så regelbundet så ja fick klocka dom, när dom hade kommit var 5e min i ungefär 40 min så ringde jag hem Stoffe och sa att nu åker vi in.
 
Och ja, karlar vettni. De tog såååån tid innan han kom hem, trots att han bara har 5 min bil väg hem.
men strax innan 7 satt vi i bilen in. Och då slog de mig att ja kanske måste ringa Carro som skulle va me, hon bor ju i Märsta så hon kanske måste ha tid på sig :p
 
Men hon svara ju inte....
 
Så jag fick smsa hennes karl som fick väcka upp henne ;)
 
Strax efter 7:30 var vi på förlossningen, ctg skulle så klart göras och en undersökning. Och de va min "favorit" barnmorska jag fick. en som ja träffade tidigare som va så hård hänt och inte fatta nåt.
Hon försökte med allt att få de som att mitt vatten inte hade gått, men eftersom ja hade såna värkar så va hon tvungen att kolla.
Så vid 8 tiden var jag 2cm öppen och hon sa "det här kan ta lång tid innan du är öppen helt, men bebis de kommer det att bli"
(yeah right tänkte jag)
vid 8:30 kom äntligen Carro och då fick jag ett eget rum. tack åh lov.
Nu hade jag rejält ONT!
De gick inte att andas igenom värkarna.
 
Nån gång vid 9-9:30 så var det plågsamt, hade fått en tens apparat som skulle ta bort de onda. Den ville jag bara kasta i väggen så värdelös den var!
Men då bad jag om att få bli undersökt, då var jag 6 cm öppen.
Då började min kropp vilja trycka på, men de fick jag inte. men de var de som kändes bäst för mig. men neej de fick jag inte.
 
Strax efter 10 kände jag bara hur bebisen stod på bäckenbenet, de va de värsta jag vart me om.. och då var jag 8 cm öppen.
 
Sen vid 10:30 minns jag hur Carro säger, jag gissar på att bebisen är ute om en kvart. Jag som då hade fått lustgas, med väldigt mkt gas i, minns att jag tänkte i min värld att HOPPAS hon har rätt för nu ger jag snart upp.
Ja var helt väck av lustgasen, eller helt va ja inte, men borta var jag :P
De enda jag svamla om var att jag sa att nu går jag hem, jag ska sova....
HAHA!
 
Sen vid 10:45 då fick jag stå upp för att bebisen skulle åka ner. och då gick de undan. Då tryckte jag på utav fan.
Sen säger jag "nu kommer bebisen"
Hör hur nån BM säger, kommer bebisen?
Och en annan BM Svara "säger hon att bebisen kommer då kommer den..."
 
och japp jag hade rätt.
 
Kl 11:03 tittade en sån söt "liten" pojke ut.,
 
Min första reaktion va (och jag sa de högt) "meen, de är ju en pojke, då måste ja göra om de här igen...!"
 
Dom hade ju sagt på ultraljudet att 90% så blir de en flicka..... vad hände där? Hur kunde dom missa den pungen?
Men jag är ju så klart lika glad för att de vart just Alfred.
 
Så från att vattnet gick 04:22, värkar kl 6 och från öppen cm till fullt på bara några timmar.
 
Ja verkar bara få snabba förlossningar. Och de är jag glad över. Jag tar hellre att allting blir intensivt och fort än att de ska dra ut på allt i massa  timmar.
Så den där barnmorskan som sa att de kommer drööja innan bebis är ute- HA!!
 
de runda prickarna är hur bebis huvud åker ner, och de andra är hur mkt jag är öppen :)
 
 
.
 
på tjugonde knut tittade han ut :)
 
 
Alfred.
14-01-13 kl 11:03
 
 
Ett stort tack vill jag säga till Stoffe och Carro. Utan er hade jag inte klarat av de här.
Ni är grymma. Ni är bäst.
Älskar er.
 
 
Sorry Stoffe ;)
 
 

Avtryck

vill du nåt, skriv här!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0