Knuten.


När jag tittar på bilderna från när Alfred föddes så blir jag alldeles rörd, tårögd och så lycklig. De va den bästa dagen i mitt liv, jag var lycklig. Jag var bäst på att föda barn(ja de va så jag kände då). 
Med Sigge va ja ju så klart lycklig, men på ett heeeelt annat sätt. 
De va som man va fake glad, va tvungen att va lycklig för att hålla masken inför alla. Är de nåt jag kan så är de att inte visa om jag mår dåligt.
Men den lyckliga bubblan jag levde i med alfred kom när Sigge va 3 månader. 
Att föda barn är nåt jag definitivt måste göra om ;) 
Sån jävla grej alltså! 
Så nu när man känner sig ledsen och deprimerad så känns de bättre när jag ser bilder på mina underbara pojkar. ❤️ 
Kärleken till er är obeskrivlig! 


För övrigt tänker jag nog lägga ner de här med att blogga.
Finns minst två personer som älskar att kika in här för att snoka. Och de två personerna jag inte vill ha i mitt liv eller att mina barn inte ska blanda sig med. 
Och eftersom ja mest bloggar om mina barn så ger jag upp att blogga om dom iaf! 
Tråkigt men. 

Ha de gött! 






Avtryck

vill du nåt, skriv här!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0