erikssonxtre

 

 

de finns inget som jag avskyr mer än att när man åker buss så är de ett eller flera barn som skriker. Högt.

de är de värsta ja vet. Om jag åker buss ensam.

 

Igår när vi skulle åka till mamma så va vi tvungna att vika ihop vår vagn så Sigge fick sitta på eget säte, vilket han aldrig får annars. Just för att han ska klättra överallt och ingenstans.

Men de gick iaf bra på vår buss.

 

Den lyckan slutade när vi skulle byta buss.

 

Då hade han ju upptäckt att de va kul att sitta på eget säte så han ville sitta ensam på den bussen med. Men de fick han inte för mig.

Jag överdriver inte när jag säger att i hela 15 min bokstavligt talat GALL skrek han, han slogs och han sparkade. Han va på ren svenska SKIT förbannad.

 

De slutade med att alla som satt nära oss(ja utom busschaffören) satte sig längtst bak i bussen. Så när vi skulle av såg jag hur de satt 15-20 personer tryckta längst bak i bussen ;) he he he..... de är min pojk de!

 

Jag är en sån som "inte bryr mig" om att sigge gallskriker i affärer eller på bussar, visst försöker ja få han tyst och lugn, absolut. Men de finns en viss gräns på han som gör att inget hjälper att få han tyst. Så han får skrika av sig.

Och så vart de igår, när han skriktit i 15 min då tog jag upp han för han va så trött av allt skrik. Så han somnade i min famn sen på bussen. hm.

 

Men till skillnad från hans far så skäms ja inte för fem öre att han skriker. Stoffe däremot, han tycker de är såå pinsamt och blir så svettig utav de ;)

Så hade stoffe suttit på den där bussen med sigge hade han lätt hoppat av ;)

 

Men... i all den här trotsen, så finns de en sån underbar kille.

Jag älskar hans mys sidor. Helt från ingenstans kan han bara komma och verkligen TOK krama en och pussa på en.

Man dör ju inte lite då!

Jag tar vara på varedan kram och puss jag får av han, för... om 13 år kan man glömma att få en kram.

 

Nu ska ja vila lite medans han sover, ikväll ska jag till läkaren. Ultraljud och hoppas att bebisen vill visa könet!

 

Heeejpa!