erikssonxtre

 

 

Ja har fått frågan av många, om ja mår bättre under denna graviditet än med Sigge.

 

Jag kan svara så här.

 

Psykiskt mår jag mkt bättre, har för mig att de va nånstans i dessa veckor jag började sakta gå in i min depression med Sigge. Jag hade för jävligt ont, jag mådde skit över hur min kropp förändrades till nåt fult äckligt träsktroll. fet. finnig. fet hy. fettigt hår osv... va nästan helt säker på att va en tjej i magen som tog min "skönhet" men ikke.

Men denna gång, inga finnar, inge flottigt hår eller fet hy. Peppar peppar inte än....

 

Jag tror att min graviditets depp med sigge berodde mkt på att jag inte kunde acceptera hur min kropp förändrades. men hallå, jag var uppe i 95 kg på mina 156 cm långa kropp.

Konstigt att man va less.

Sen va ju bara pricken över i:et när man hamna på neonatal och på sjukhuset i en vecka. Jag hatar sjukhus! Mådde fruktansvärt dåligt men samtidigt va ja lycklig? Fast ja inte ens fattat att ja blivit mamma, jag tog mig inte till han förrens han va 3? månader. När alltså koliken försvann, behöver ja säga hur jag mådde under kolik tiden? Nä. Typ ett under att ja lever.  

 

Men..... denna gång slår de hårdare mot de fysiska.

 

har sån fruktansvärd foglossning som sitter i hela kroppen känns de som. Med sigge satt foglossingen i nästan bara bäckenbenet och svanken. Nu är de bäckenbenet, ryggen, svanken, benen och magen känns.

 

Så ja, men jag är glad att ja slipper må dåligt psykiskt iaf? Men... de kommer slå hårt på de psykiska OM jag hamnar på neonatal igen denna gång. Det vet jag. För jag vill verkligen inte vara där. Jag hatar sjukhus, och speciellt att sova där.

Usch.

 

 

Men ja, de är så jag mår i dags läget. Jag hoppas att de håller sig så här graviditeten ut.