erikssonxtre

Nu ska ja berätta för er om de här me Sigges kolik, som ÄNTLIGEN är över.

De känns som jag förlorat den bästa tiden i mitt liv, dom 3 första månaderna. De är den tiden då allt ska va perfekt och underbart.
Jag har verkligen hatat den.

Sigge kunde skrika vissa kvällar/nätter i 6-7 timmar i sträck. Oftast då hade jag fått sova lite under dagen så jag orkade me de. Och eftersom Stoffe arbetar och nästintill försörjer oss så visade jag hänsyn till att han skulle få sova.
Jag och Sigge bosatte oss nere på soffan varje kväll/natti ca 2,5 månad.
De innbar att jag och stoffe inte sov me varann på den tiden. Vi va knappt varann nära under den tiden.

Två gånger lämnade vi bort han till svärmor så vi skulle få sova och samla krafter.

Många av dessa kvällar/nätter när han skrek så kunde jag bara titta på han och bryta ihop. Ja orkade inge mer då. Ja bara satt och stor tjöt.
Sen va ja tvungen att gå ut och andas och samla ork till att gå in igen och lyssna på de eviga skriket, han kunde va så att han skrek och va så otröstlig. Jag försökte me allt men inget hjälpte.
De enda som lugnade han om dagarna va vår babysitter me vibrator i. Den är jag evigt tacksam över.

Allt de här va som en stor chock för mig. Först kom han 5 veckor för tidigt, allt gick så snabbt jag hann knappt reagera på att jag blivit mamma.
Sen låg vi på akis i 1 vecka och sen fick vi komma hem på permision, så dom första 3 veckorna hemma va ju bra.
Sen när han va ca 1 månad då satte de igång. Och precis när jag landat att jag blivit mamma så kom den chocken- KOLIK!
Inte en enda barnmorska på MVC och vår föräldrarutbildning va de tal om de, kolik. Nej nej att prata ammning va betydligt mkt viktigare.
Visst de är viktigt de me, men kanske skulle informera om kolik me.

Så min hjärna fick kortslutning, jag kunde bara titta på Sigge(när han skrek som värst) och tankar som "jag vill inte ha dig, jag verkligen hatar dig" kom!
Och de är nåt jag skäms för idag, att jag ens kunde tänka såna tankar.
Han är de bästa som nånsin hänt mig ju!

Men att dom tankarna kom är väl rätt "vanligt" med tanke på sömnbrist och uttmattad i hela kroppen va man.
Stoffe som knappt va hemma och märkte av denna kolik på samma sätt som jag förstod inte mig ibland att jag va så less.
Men när han själv fick känna på de så förstod han vilket helvete jag hade de. Och vissa nätter tvingade jag upp han för att ge mig avlastning.
Så nog har han försökt så mkt som han kan/orkar me Sigge.

Men den största creden ska min kära svärmor ha! Hon har vart guld värd under denna tid! Tack svärmor! ♥

Nu är ja tacksam över att detta är över, nu skriker han mer som en bebis. Men jag är så ledsen och besviken över att den mest underbara tiden i början missade jag!
Jag ville med vårt första barn uppleva den lycka som alla andra har fått uppleva!



mitt älskade allt, så liten och nyfödd!
♥