erikssonxtre

när sigge är bråkig och jävligt så vill jag bara fly härifrån för ja orkar inge mer.

 

Men skulle aldrig i mitt liv överge mitt barn ensam hemma, finns inte på denna karta. Även fast man verkligen vill fly från allt.

Hade Stoffe vart hemma så hade jag flytt direkt, men nu är han ju inte de.

 

Så man får ju ta de här som en vuxen människa och stå ut! Han klämmer verkligen åt en på alla nerver i hela kroppen och visst humöret tryter, men tack gud att man har så mkt förstånd i huvudet att man(jag) aldrig i hela livet skulle skada han på något sätt.

 

När han väl somnat så kommer alla tankar och ångesten fram att man ens vart arg på han och tänkt tanken att "nu skiter jag i de här jag drar" .

Fy.. .sån ångest jag har nu! Jag älskar ju min lille pojk, han är mitt allt! Trots att han ska bråka med en om dagarna innan han ska somna.

Så de är ju tur att man har förståndet kvar i skallen.

 

men... jag står fortf fast vid att jag längtar tills dagis börjar. Då man får avlastning från han :p Längtar tills jag får börja jobba och få ett socialt liv igen.

Visst de kanske är kul den första månaden, sen kommer jag förmodligen sakna att vara mamma ledig.

 

Men visst är de konstigt hur arg man kan vara på en sån liten underbar sak, och i nästa sekund ha världens ångest över att man ens vart arg på han? Trots att han inte förstår att man vart arg på han? Jag försöker ju inte visa att jag är arg på han, men han känner väl att jag är förbannad?

 

Och förmodligen är han väl i en sån period just nu då bara pappa får söva han? Igår kväll gick de ju kanon att söva han, och trot eller ej men han sov heeeela natten från kl 19:10- 03:45....då vakna han och va vaken i typ 20 min sen somna han om till kl 7!

Så den sömnen tackar vi för!

 

Om några timmar så blir de promenad med grannen, de ska bli så skönt att få komma ut och röra på sig!

 

(gammal bild)

 

(men du får gärna sluta bråka me mig och förstå att pappa inte är hemma om dagarna)