Ångest...
Det slog mig nyss en sak när jag satt åh nattade Sigge.
Eftersom Sigge ligger efter i motoriken och allt de där, så kommer han när han börjar på dagis. Vara inne i den mest roliga perioden... Då han förmodligen lärt sig sitta och början på att krypa, gå kommer han inte göra..
Han kommer va rolig att prata med(nu när han pratar är det mest ett glatt skrik) han kommer vara rolig att leka med..
Alltså den perioden som jag bara längtar efter...
Och då ska jag lämna bort han?!
Jag kommer missa de....
Detta ger mig fruktansvärt mkt ångest! Jag vill inte ha han på dagis överhuvud taget!
Men eftersom ekonomin tar stryk över att gå hemma och leva på FP så måste ja börja jobba typ då :(
Fy faan va hemskt de känns! Jag viill ju vara med han när han är som roligast!
Jag har ställt han från 1/11 då är han 1 år och 1 månad nästan...
Den som lever får se!
