ja ger upp...
...hoppet om att nånsin få tillbaks ett normalt liv. Sova en hel natt, må bra och framför allt att få sova ihop me sin partner.
Vi har inte sovit breve varann nu på snart två veckor. Jag saknar det. Jag saknar han.
Anledningen är att Sigge vart gnällig på nätterna och stoffe ska upp kl 4 och jobba. So thats why...
Jag har mått skit på ren svenka dom 3-4 första veckorna när Sigge kom. Och inte bara för att ja inte fått sova och han skrikit, finns fler anledningar. Men de skiter vi i, ja hoppas att de blir bättre men de vette fan.
Men börjar ge upp hoppet om de me.
Sen är de magen, ja har fått en skit konstig mage sen efter förlossningen, förstoppad-diarré-förstoppad-diarré osv...
De kan liksom aldrig bara va bra! Okej de är lite mitt egna fel, ja äter inte direkt bra. Men inte ens de har ja haft lust till om dagarna.
Ja vet inte va som håller på att hända, men känns som fasaden som jag har framför mig håller på att bryta upp.
Ja hoppas att de vänder snart och går åt rätt håll... och inte åt fel!
Jag vill bara må bra, leva ett normalt liv igen med fasta rutiner!
Varför känner jag som jag gör...? Jag vill bara fly från allt ibland....
Det kommer bli bättre. Jag mådde också piss i början, fick ingen sömn och fick ta min lilla helt själv. Jag var en vandranade zombie på dagarna. Men det du måste tänka på är att börja med rutiner tidigt. Jag började lägga min tjej i sin egna säng sen hon var 2 månader och hon har sovit där sen dess. Började lägga henne klockan 8 sen hon var tre månader och nu sover hon från 20:00-08:00 varje natt. Början är tuff men får du in rutiner så kommer det bli mycket bättre =)
Sv: Ne vi var på lek och bus landet ^^ Roligt var det också :)
Stackare =/ Är så rädd att det ska bli likadant för mig med när han kikar ut, att den 'fasaden' man bygger upp innan inte är verklighetsrelaterad.
Kan du inte få hjälp med hans sovrutiner, eller tips, vad som helst av BVC - eller har dom bara sagt att 'det går över'?
