erikssonxtre

 

nu jävlar har ja lessnat på att va nån levande madrass/säng/siamesmamma som ska sitta fast på Sigge.

 

Detta är inte ett dugg roligt längre, om ja är längre bort än 20 cm så GALLSRIKER han. Om ja inte rör han/nuddar han- han GALLSKRIKER.

Tror ni detta är kul? Neeej. Ja har annat att göra än att hänga han i arlset, hela detta hem ser ut som en tromb dragit igenom. Så nu får de va bra! Nog. Finito. Över.

 

 

Så just nu ser jag inget. hör inget. och bryr mig inte.

 

Ja kan va jäädra iskall och känslokall, men just mot Sigge har ja stora problem att vara de. De går aldrig. men ja ska stå ut.

Han måste lära sig.

Även om detta är en jädra 18 månaders fas.

 

Så där ja, efter 10 mins skrikande och "gråtandes" så tysta han. Han gråter inte ens, han försöker pressa fram en ynka pytte liten tår.

 

Nej ja får väl krama om han nu :)

 

Bara de att snart kommer mina skuldkänslor fram att ja inte valde att va nära han som han vill......