känslan
de går inte att komma ifrån känslan av att de gör sååå ont i hela en av att behöva va så här hård mot sin älskade hälft.
Man känner sig som världens elaksate människa.
Om bara någon förstod, eller ja en mamma förstår... .
Om bara den mamman eller en braiga vän kunde va är och låna ut sin axel så man kunde få gråta ut mot den mellan allt skrik är hemma.
Nog för att jag har Stoffe men, ja känner mig som världens ensammaste själ.........
Alla dessa känslor, all denna ångest FAAAN!
Jag är en stark person annars, jag KAN va känslokall, jag KAN va helt iskall.... men faan heller inte åt min son!
Jag älskar han allt för mkt för att stå emot de här, men jag MÅSTE.
M Å S T E !!!!
Fy faan, denna natt kommer bli låång. de har ju inte direkt startat bra.
Ärligt talat finns de fler i denna värld som har/haft såna här extremt knöliga barn som Sigge?? Börjar fan fundera på om man är helt ensam om det.
Vad har man gjort han där uppe för nå ont för att förtjäna de här?!
Avtryck
Trackback
