erikssonxtre

fy.

Kollade nyss på sofias änglar. Jag grina som ett litet barn, verkligen snyftade på bra där.

En föräldrers uppgift är att skydda sitt barn i 18 år mot allt. Men när de handlar om canser så är man som förälder verkligen maktlös.

Gud.

Lilla Elsa klarade inte kampen mot leukemin. :( Och jag grina och grina...samtidigt som jag satt och hade Sigge sovandes på mitt bröst. Då grina jag ännu mer. Då kom tankarna om de skulle hända mitt barn.
Man tänker att sånt händer inte mitt barn.. men om de händer. Hur klarar man sig igenom de? Och hur bearbetar man sorgen om man har som i Elsas fall en tvilling? Jag skulle gå under om det skulle hända Sigge nåt nu.

Fick verkligen ont i magen och hjärtat av de där programmet.

En gång innan har jag grinat så mkt till ett program och det var innan Sigge kom.

De va nåt program på 1an eller 2an. Handlade om en liten pojke på 1,5 år som hade nån canser, tror de va leukemi. Och han va sååå söt och underbar. Han klarade inte den kampen :( och han hette Sigge. Så de va därifrån jag fick namnet Sigge. Men såå mkt som jag grina då. Fy faan.

Usch, att sånt ens ska behöva hända barn.

De är hemskt!