drömmen om ett barn
..sitter och tittar på de på tv´n.
De är sjukt.
De får mig att tänka efter på hur min grav varit.
8 månader... de har gått sjuukt fort.
Jag kommer aldrig glömma när jag gjorde mitt test och fick mitt + , hur glad jag blev, stoffes reaktion. Kommer aldrig glömma många av dom stunderna då ja grät för ingenting, va förbannad på ingenting, alla mina utbrott på stoffe, jag va för de mesta nedstämd och skrattade väldigt sällan på riktigt.
All min foglossning, sammandragningarna, allt hemskt kommer jag komma ihåg.
Men de braiga då? Njaa, vet inte ja rikigt va de skulle vara. Visst fanns de stunder då jag älskade min mage och va super lycklig. Men utan att överdriva så kan ja lätt räkna dom gångerna på två händer...
Sigge va ute på ca 3,5 timme, och imorrn är han 2 veckor. Och ja kan inte förstå att idag för två veckor sen va ja fet och hade ont.
De är som att tiden då jag va gravid och tjock aldrig funnits, de är helt sjukt!
På 3,5 timme kom en underbart fin pojke ut och wooops så va allt helvete ja haft i 8 månader borta.
Helt sjukt.
Kan inte få in de bara.
Nu- åter till tv´n och snart är de lyxfällan.
Hej!
