erikssonxtre

 

 

de är så läskigt ibland här.

 

Att min farfar är "med" mig och sigge vet ja redan, men...han är tydligen inte ensam.

 

Många nätter/tidiga mornar när sigge vaknar och vi tar han till vår säng, så sitter han upp i vår säng tittar mot sitt rum och man ser hur han ser nåt och följer de me blicken och börjar sekunden senare gall skrika för att han är rädd. Han är oftast rädd för att gå in ensam i sitt rum, även på dagarna. Går jag in där först så kommer han me, men sällan han går in där själv först. Även på dagarna "ser" han nånting, och blir jätte rädd.

Visst min farfar va en som älskade att jävlas och retas med oss barn, men så här elak så att skrämma sigge så kl 3-4 på nätterna va inte hans grej. Så därför börjar ja nu ana att han inte är ensam.

 

Visst de händer inte bara att sigge blir rädd för nånting om dagarna, han skrattar med nån också.

 

 

 

Att barn ser saker vi vuxna inte ser vet ja men faaan lämna han i fred om nätterna!

 

Herregud man låter ju som en tokig kärring, men ja har försökt komma på naturliga förklaringar på vad de är som skrämmer han annars, mardrömmar? Ja de kan de va, men de ska väl han ha glömt eftger nån timme?

Men man ser så tydligt att de är nåt han tittar på och följer med blicken!

 

Usch.

Tur att ja lämnade kvar ett "spöke" i de andra huset ;)