erikssonxtre

de gick kanoners för herr sigge.

Han fick beröm för hur stadig han blivit i huvudet när han ligger på rygg- bra tränat av oss! Sa sjukgymnasten...

Tack sa jag(vi har knappt tränat honom när han ligger på mage) men men...

Vi har lagt ner mer energi på att träna han på rygg genom att vrida huvudet och försöka få han att öppna handen och greppa i saker.

Vi har en sån som blir väääldigt energisk när han får leksaker framför sig. Så vi måste nu träna honom på att få han att öppna handen och lugna ner sig lite. Han blir så till sig i hela kroppen så han försöker först och främst hitta balansen i kroppen och samtidigt öppna handen, de blir för mkt för han. Så vi måste hjälpa han att hålla balsen så han kan koncentrera sig att öppna handen och greppa i sakerna. Och samtidigt vrida på skallen åt vänster.

Både jag och sjukgymnasten upplever att han är lite svagare på vänster sida, han rör gärna mer på höger hand och ben. Vänster sida är tydligen inte lika roligt att röra på. Och de märker man då i ryggläge att huvudet inte vrids riktigt åt vänster sida. Så jaa....

träning träning träning.

Jag gillar sjukgymnasten, hon ger en verkligen bra tips och råd och förklarar bra varför han gör så och varför han gör si...

HAHA, sen då. Jag beställde för nån vecka sen kopia på mina journaler från när jag var liten. Jisses...de är bara så man kan skratta. Vilka läkare de finns, och hur dom skriver. De uppfattas ju lite fel när man läser de men ja.
Som ett exempel, dom skulle skicka mig till kortväxt enheten.... finns de ens nå sånt?!
Jag väntar fortfarande på den tiden... och detta va 1993.

När jag var ca 10 år så växte jag för fort enligt min kurva så dom skulle utreda om ja hade för mkt hormoner i kroppen, så stod de i journalen mina föräldrars läng och syskons längd och så stod de "hela släkten är korta."
HAHAHAHA....okej!
Lite roligt att läsa faktiskt, men nå mer spännande än så stod inte.

Sen fick jag även kopia på min journal från Sigges födelse. Och ja.. nästan allt visste jag ju men att han föddes med navelsträngen runt halsen var de då inte en jävel på sjukan som berättade det för mig. Dom förklarade inte ens för mig varför han inte kom igång me andningen. Till Stoffe sa dom att han hade mkt fostervatten i lugnorna och att lungorna inte va tillräckligt utvecklade.
Jag som var hans mamma fick då inget veta. De borde jag endå ha rätt att få veta!

Lite irriterad blev jag!

Men men...

Nu ska de göras middag!

Heeejpåer!