erikssonxtre

nu är ja rätt less på att ha denna feta mage.

Jo de är jag! Så säg inge annat.

(jag vet att ja kommer sakna tiden som gravid sen, men de är bara dom braiga stunderna ja kommer sakna)

Bebis ligger så långt ner så de gör faktiskt ont som in i helvete, på ren svenska, ibland när jag sitter. Och även när jag ligger i sängen...

Jag är tung,(eller magen är de) ryggen värker, jag känner att jag blir mer och mer andfådd för varje vecka. Att gå upp för trappen får mig att flåsa som att jag skulle sprungit 1 mil...

Jag har knappt vart utanför dörren på en vecka och rört mig, så idag när vi åkte ut lite jag och stoffe. Så märkte jag en stor skillnad på hur jobbigt de va att gå.

Ska bli kul och se hur de kommer gå på onsdag då jag SKA jobba! Då ska jag inte bara gå, utan cykla me...

Nee nu får dom sista veckorna bara ta och rulla framåt. För nu vill ja iinte va fet mer. Jag önskar att alla mina vänner och Stoffe kunde bara förstå och känna hur jag känner. Att de gör ont, och är tungt... Speciellt min karl, han har väldigt svårt att förstå ibland att ja orkar inte lika mkt längre och när ja verkligen kämpar för att få saker gjorda här hemma så tror inte jag att han förstår hur mkt kraft de tar på mig.

I stället kan de då komma spydiga kommentarer, ja fast på skämt tycker han, men eftersom jag då tagit ut all min ork på att te x städa, så är de verkligen inte läge för nå skämt till mig! Så då uppstår de bråk istället... och då kan han dra dit pepparn växer.. Ja är så less på de! Framför allt önskar jag att HAN förstod.. ibland förstår han och tycker synd om mig, men de är inte ofta...

äh ni fattar va ja menar..

Hoppas ni förstår att ja är LESS på att känna mig fet!

(de blir verkligen inga syskon till detta barn på lääänge)


Hej på er!