måndag.
jaha så va de en ny dag, ny vecka, och snart en ny månad. Är de inte snart man ska ställa om klockan me?
Fast va rör de mig jag är endå bara hemma och glor om dagarna så.
Tänk nästa tisdag då börjar mina hemma fruar, jag bara läääängtar så! Min heliga timme :P
Nå ja, skit vare samma.
Jag skulle tydligen vart hos en dietist imorse kl 10, hade jag faktiskt helt glömt bort. Men de skiter jag i. Inget jag sörjer.
Ska jag betala 80 spänn för att gå till nån som ska berätta för mig hur jag ska äta osv...? FFS jag är gravid! Låt mig väga "för mkt då" ! Vill jag sen veta hur jag ska äta så googlar jag!
Folk gör sånt nu för tiden, googlar alltså!
Kl 13:30 är de BM besök. Samma gamla vanliga, mäta magen, lyssna på bebis hjärtljud,kolla BT, ta HB, ta blodsocker... hur kan folk tycka att de är kul att springa till BM varannan vecka? Ja förutom att man får lyssna på bebis hjärtljud då. Men annars är de bara värdelöst.
Tror de va nästa gång jag ska dit som jag ska skriva förlossnings brevet. De kan iofs bli kul.. känns lite mer närmare att bebis tänker komma då.
Tänk om h*n bara kunde komma snart...
Jag har dom senaste två veckorna vart på riktigt kasst humör, ni kanske har märkt de genom bloggen/facebook. Om inte annat så har min kära sambo fått ta en hel del stryk, fast han är helt oskyldig. Jag har vart en rikgit ragata mot han.
Anledniingen är enkel: Jag är less!
Less på att gå hemma och ha ont, huvudet vill göra massvis, men inte kroppen. Jag är van att jobba och ha folk runt om mig. Nu är den enda jag ser är Stoffe, jag har tappat de sociala helt. De enda sociala jag har med mina vänner är på sms och facebook.
De enda folk jag ser är stoffe och folk på hemköp när vi åker och handlar. Jag saknar att känna de där att nu har de vart för mkt folk runt om en så man vill va själv!
De är så mkt jag saknar, mina vänner, mitt sociala liv, mitt samliv,närhet, bebis, ja...i stort sett allt!
Jag har helt enkelt tröttnat nu och de märks väl nu på mitt humör.
Och bla bla bla
...snart komm de de bli bättre när bebis är ute.
Spar mig dom ruttna kommentarerna, tack!
För de vet jag redan.
De enda som får mig att kämpa dagarna igenom är bebisen i magen. De är allt jag är lycklig för just nu, och ja självkloart att Stoffe fortf finns kvar för mig. Han är verkligen guld värd!
Nej nu- facebook och våra bästa år!
Hej me er!
Fast va rör de mig jag är endå bara hemma och glor om dagarna så.
Tänk nästa tisdag då börjar mina hemma fruar, jag bara läääängtar så! Min heliga timme :P
Nå ja, skit vare samma.
Jag skulle tydligen vart hos en dietist imorse kl 10, hade jag faktiskt helt glömt bort. Men de skiter jag i. Inget jag sörjer.
Ska jag betala 80 spänn för att gå till nån som ska berätta för mig hur jag ska äta osv...? FFS jag är gravid! Låt mig väga "för mkt då" ! Vill jag sen veta hur jag ska äta så googlar jag!
Folk gör sånt nu för tiden, googlar alltså!
Kl 13:30 är de BM besök. Samma gamla vanliga, mäta magen, lyssna på bebis hjärtljud,kolla BT, ta HB, ta blodsocker... hur kan folk tycka att de är kul att springa till BM varannan vecka? Ja förutom att man får lyssna på bebis hjärtljud då. Men annars är de bara värdelöst.
Tror de va nästa gång jag ska dit som jag ska skriva förlossnings brevet. De kan iofs bli kul.. känns lite mer närmare att bebis tänker komma då.
Tänk om h*n bara kunde komma snart...
Jag har dom senaste två veckorna vart på riktigt kasst humör, ni kanske har märkt de genom bloggen/facebook. Om inte annat så har min kära sambo fått ta en hel del stryk, fast han är helt oskyldig. Jag har vart en rikgit ragata mot han.
Anledniingen är enkel: Jag är less!
Less på att gå hemma och ha ont, huvudet vill göra massvis, men inte kroppen. Jag är van att jobba och ha folk runt om mig. Nu är den enda jag ser är Stoffe, jag har tappat de sociala helt. De enda sociala jag har med mina vänner är på sms och facebook.
De enda folk jag ser är stoffe och folk på hemköp när vi åker och handlar. Jag saknar att känna de där att nu har de vart för mkt folk runt om en så man vill va själv!
De är så mkt jag saknar, mina vänner, mitt sociala liv, mitt samliv,närhet, bebis, ja...i stort sett allt!
Jag har helt enkelt tröttnat nu och de märks väl nu på mitt humör.
Och bla bla bla
...snart komm de de bli bättre när bebis är ute.
Spar mig dom ruttna kommentarerna, tack!
För de vet jag redan.
De enda som får mig att kämpa dagarna igenom är bebisen i magen. De är allt jag är lycklig för just nu, och ja självkloart att Stoffe fortf finns kvar för mig. Han är verkligen guld värd!
Nej nu- facebook och våra bästa år!
Hej me er!
Avtryck
Trackback
