Ja....
jag vet inte ja hur jag ska börja detta inlägg men.
Så ja säger de rakt ut.
Sen Sigge kom hem så har han vart ett monster. Värre än nånsin.
De va bra tills vi blev ensamma. Då satte de igång. Han grina, han skrek, han skulle inte leka, inte sitta i knä, inte kramas, han skulle inte stå. Han ville INGENTING.
Ja fattade ganska direkt att han va trött. Men neej, han skulle inte sova. Trots att han va trött.
Jag gjorde allt. Jag bytte blöja, jag gav han mat, ja gav han vatten. Jag låg t om breve han i vår säng i fall han skulle somna. Men neej. Inget hjälpte.
De va tur att vi fått vart ifrån varann en dag, för ja kände att ja orkade bra mkt längre än ja brukar innan ja bryter ihop.
De gör ja väl ett x antall gånger i veckan.
De hännder när de gått för långt, för då känner jag mig som världens uslaste förälder som fått en riktig "mardröms unge". För inget jag gör hjälper. Och då brister allt! Men när de brustit så efter ett tag så får ja ångest över att ja ens brytit ihop!
men iaf... Efter 2 timmars skrikande och bråkande fick jag nog. Han fick ligga i sin säng, ja gick ut stängde dörren och tänkte att ja väntar 5 min innan ja går in igen. De tog 4 min sen sov han......
När Stoffe kom hem så åkte vi till min mamma och pappa och fikade. Även mina bröder va där och fika me. Trevligt.
En sak förstår inte jag. När man är iväg med Sigge hem till nån eller är nånstans. Han är som en annan unge. han skrattar och pratar som aldrig förr.
Och så va han hos mamma och pappa. Pappa brukar tom säga de att Sigge är otroligt glad unge.
Men...så kom vi hem.
Tänker inte ens kommentera hur de va......
Nå ja, imorrn är de måndag. Ny dag. Ny vecka.
Ha en bra söndag!
Avtryck
Trackback
