Tack mina bröder...
Ronny & Ragge – Raggar-history
HAHA vilka minnen...
De tackar vi mina bröder för.
Pappa förbjöd mig att lyssna på dom, för han tyckte att jag inte skulle lära mig alla dessa fula ord.
Men så fort alla var ute i huset, sprang jag till mina bröders rum. Letade reda på cd skivan och satte på den...
Många gånger fick man skäll av min yngsta bror för att jag glömde lägga tillbaks den så han fatta att jag tagit den :P
Men vad då...?
Varför fick dom och inte jag? De fatta ja ju inte då :P
De bästa var när någon av mina bröder hämtade mig hos dagmamman eller kompis och man fick åka bil med musik på HÖGT.
Åh, jag kände mig så häftig då. Så häftig att jag hade så häftiga bröder :P
Nu är dom inte lika häftiga längre...
Nu är det JAG som är häftig ;) HAHA!
Btw...de slog mig häromdagen...
Jag har aldrig bott tillsammans med min syster..
När jag föddes hade hon redan flyttat hemifrån.
Konstigt då de skiljer 21 år mellan oss :p
Att växa upp me 2 bröder i huset va inte en höjdare direkt.
Fotsvett, armsvett, pruttar som stank faan, en bror som försökte slå mig för att jag va jävlig..ja de va ju typ vardags mat :P Men jag älskade att retas me han och hans kompisar :P
Tur att man hade en mamma...
Dock vart jag jätte ledsen när min yngsta bror flyttade hemifrån och lämnade mig ensam där hemma :(
Mindre kul...
Men det var mina bröder som gjorde min barndom till nåt roligt.
Så tack mina kära bröder!
